Orka försöka hosta upp någonting som inte ens finns därinne. Så meningslöst. Helt tokigt, sinnesjukt meningslöst, precis som allt annat.

Ibland så förvånar mina egna mönster mig, och ibland så undrar jag var alltihop kommer ifrån. Sen accepterar jag att det bara är att sluta bry sig och förvänta sig det oväntade eller så får man förvänta sig det väntade men ta det som en överraskning. Vad fan vet jag liksom.

Allt känns så avlägset. Förutom vissa människor, som känns som iglar, äckliga, sliskiga, livssugande iglar som bara försöker ta bort min individualitet och som försöker få veta vad jag tänker på riktigt. Det är jag inte så förtjust i, så sluta med det och låt mig vara jag och låt mig vara. Nu, tack.

På riktigt nu. Jag kom hem för tjugo minuter sedan efter ännu en äventyrsfylld natt. Har inte sovit någonting, det känns ganska osmart, men den här natten var så deprimerande regning att jag bara inte kunde sova bort den. Jag har gjort livet lite värre för ett par stycken och sen har jag väl gett någon en guldstjärna. En gång såg jag ett pucko sitta och skära sig helt stenhög på heroin. Smart att sitta och skära sig, hög på heroin, och ha HIV, det är ju skitsmart. Jag sparkade honom i sidan. Dumma jävla pundartröga avskum. Ibland känner jag mig intelligent, även fast det inte är så.

Jag orkar inte vara dyrkad. Det är för höga förväntningar, det var det då och det är så nu, och det fungerar inte så för känner man mig så är det inte på riktigt. Allt är bara bortkastad tid. Bortkastat, meningslöst och förtvivlande när man faller mot sitt nederlag. Platt mot tallriken världen föder på, överflöd av misär.

Egentligen är jag på ett himla gott humör idag, för att jag den här natten bevittnat allt som jag slipper. Och därmed så vet jag att jag har ett fungerande liv, men som vilket annat liv finns har även mitt såna där omtalade dalar och toppar. Nu så är det ju också så att mina dalar och toppar råkar vara en liten smula mer radikala än många andras, men natten som nu varit har liksom visat på... en oerhörd död. Man vet ju knappt vem som är vad längre, och det är ju störande.

Ja.

Jag vill inte att ni ska veta någonting om mig egentligen.
Jag känner inte att den här texten ger er någon insikt i mitt liv.
Jag orkar inte med att det verkligen finns människor som har ett intresse av mitt liv och mina tankar och min skrift.
Jag står inte ut med att överskattas.
Jävla värld.

Men som sagt är det bra. Känner mig nästan pigg, och om jag inte hostat så mycket hade jag nästan känt mig frisk. Kanske. Jag känner mig aldrig frisk. Hela det här komma-till-insikt-tjafset som uppenbarligen dykt upp nu ska väl vara nyttigt, men jag sitter fortfarande i samma skit jag hamnade i igår (som inte finns, prata inte om det jag skjuter dig i pannan) men det verkar ändå... jag vet inte. Jag känner mig för bra för sånt här, det hade ju rubbat min image att börja må dåligt. Så det struntar jag i.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det bästa med att vara bortom föräldrar och egentligt ansvarstagande måste vara att man kan äta veganska chocolate chip cookies till frukost på söndagar :D...

Just nu:Dåligt omdöme. Verkligen dåligt omdöme. Ångest, som ligger och smyger under ytan - självklart högtidens fel. Fattigdomen utanför fönstret, rasande män i varje hörn. Män män män. Jag är en fruktansvärt omdömeslös person.   I såna här tider erk...

I'm a fucked up trial. Ska testa om jag kan vara vegan i en vecka. Tina Test. Det får börja imorgon, vilket blir lite off eftersom det ändå är måndag idag liksom.   Handlade grejer för 250:- idag som bara var min veganbudget, men det räcker nog i...

"Alltså jag är inte personen som typ 'tja: jag hänger i forumtrådar och uttrycker min unika personliga åsikt, blir nedslagen och påhoppad och våldtagen av jantelagen' medan alla andra samtycker. Det är bara inte jag. Jag är personen som sitte...

Jahapp, internet försvann ännu en gång. Shit, man blir ju deprimerad....